Individen i Lärsamhället

Reality check: Below is my vision from 2001 for a new type of learning in the year 2011.
It was presented during a Swedish Government hearing:
“Vision 2011: New services in the information society”
and received a lot of attention.

In hindsight it is now clear that we still have a long way to go…
Why is it so hard for us to re-think our schools and work life education?

If you prefer to read this in English, here is the Google Translate version

Mitt anförande på en hearing på Rosenbad i sept 2001:
“Vision 2011: Informationssamhällets nya tjänster”

Jag inbjöds att teckna en önskebild av lärandet i Sverige år 2011.
(Längden på anförandet bestämdes av att det fick ta max 11 minuter att läsa upp!)

Tekniken möjliggör en större individualisering, vilket är nyckeln till motivation, som i sin tur är grunden för allt lärande. År 2011 är kraven stora på ständigt förnyade kunskaper. Personlig utveckling, utbildning och lärande flödar genom alla aktiviteter i livet och är en naturlig del i de flesta tjänster och produkter. Det finns ett stort flöde av möjligheter till ständigt lärande och informationssökning, både i fysiska skolor med lärare, och genom virtuella kunskapsnätverk som ofta är globala.

Fysiska lärare är fortsatt viktiga, men en stor del av det ökande lärandet sker direkt mellan medborgarna. Alla olika sorters kunskaper och färdigheter värderas, och alla uppmuntras att dela med sig av det man är bra på.

I Sverige satsar man hårt på att bygga upp en svensk offentlig upplysningstjänst och kvalitetsmärkning av kunskaper och information, detta har blivit en av samhällets viktigare uppgifter. Det finns många olika sorters märkningar av information och kunskaper i nätverken, från myndigheter, skolor och offentliga organisationer.

Man sätter stor vikt vid individens förmåga att sortera och värdera kunskap och information. Alla måste ständigt själva utveckla sina personliga informationsfilter. Samhället lägger därför ner stor kraft på att skapa objektiva, kvalitetsmärkta kunskapsbanker. Man skapar även många offentliga forum på nätet för medborgarnas information och diskussion.

En del av skolans verksamhet har förvandlats från undervisning till att bygga dessa kunskapsbanker och interaktiva lärsystem, och till att stödja elevernas arbete med att sortera och värdera den information som de behöver i sina lärandeprojekt.

År 2011 har alla i samhället, barn, ungdomar och vuxna en personlig utvecklingsplan på Internet. Där samlar man ständigt en rad uppgifter om sina intressen och mål. Alla, även barnen, har privata delar i utvecklingsplanen som inte någon annan kan komma åt, men det mesta är allmänna uppgifter om t ex studiemål och kompetensnivåer som föräldrar, lärare och chefer har tillgång till på olika sätt. Man uppmuntrar till personlig öppenhet.

Kopplad till utvecklingsplanen finns även en personlig hälsoportfölj för alla medborgare. Här kan man följa sin egen hälsoutveckling från vaggan till graven. Hälsoportföljens viktigaste uppgift är att motivera individen till att ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande. Den är även ett viktigt verktyg för vårdsektorn genom att den kan bidra både till individens lärande och vårdens kunskapsutveckling samtidigt som den ger stora rationaliseringsvinster. År 2011 är skolan är integrerad i samhället och näringslivet på många olika sätt. Två tredjedelar av alla ungdomar går ut i arbetslivet i 15-årsåldern, resten fortsätter med högre studier på heltid ytterligare några år. Alla går igenom någon form av samhällstjänst i unga år.

Man har insett att tonåringar kan tillföra mycket till näringslivet och den offentliga sektorn, och värdesätter deras kompetens och kreativitet. Samtidigt inser man att de inte kan arbeta på samma villkor som vuxna.Överhuvudtaget kännetecknas arbetslivet av en stor flexibilitet och betoning på ett ständigt och stimulerande lärande. Man arbetar på olika sätt beroende på om man är tonåring, ung utan familj, har familj med små barn, har familj med ungdomar, eller är äldre.

Det är väldigt vanligt att man har flera olika deltidsarbeten, t ex ett inom industrin och ett inom den offentliga sektorn. Framförallt medelålders och äldre tycker om att känna att deras erfarenhet tas tillvara genom att de engageras som mentorer, och lärare inom näringslivet, skolan och inte minst inom den offentliga sektorn.

Magnus, 10 år, går i skolan

Magnus går i en liten skola i sitt bostadsområde. Förutom sina ordinarie lärare har han ofta kontakt med andra vuxna som hjälper till i olika projekt. Detta blev extra populärt sedan man införde allmän lärpoäng, dvs bonus som man får när man delar med sig av sin kompetens till skolan.Magnus är ute i skogen med sin naturgrupp. De leds av en äldre man som tidigare varit ledare i fältbiologerna och nu vill hjälpa till att få barn intresserade av naturen genom att leda såna här utflykter. De ordinarie lärarna arbetar den här dagen själva i skolan med att gå igenom elevernas utvecklingsplaner, ge återkoppling och skapa nya uppgifter.

Magnus har just hittat en övergiven fågelunge på marken och kontaktar sin pappa via sin armbandskommunikator. Han tittar ner på kommunikatorn och säger “Kontakta Pappa”. Hans far kommer upp på displayen och säger “Hej Magnus, vad är det där för en fågel du har?” Magnus ber sin pappa att få ta hem fågelungen. Pappan kopplar in ledaren i samtalet och tillsammans bestämmer dom att Magnus ska ta hem fågeln och själv artbestämma den och lära sig hur den ska skötas, och redovisa det för gruppen nästa vecka.

Uppgiften registreras i Magnus kompetensbank på skolnätet, där han också får några tips om hur och var han ska söka mera information om fågelskötsel. När han sedan hemifrån går in i sin kompetensbank kan han när som helst få hjälp av antingen sin virtuella lärare eller sin ordinarie lärare som vid behov kommenterar hans sätt att söka informationen och ger stöd.Grunden för denna lärande kommunikation är hans armbandskommunikator:

  • Det är en flexibel, personlig liten dator på armen som kan kommunicera trådlöst, både med Internet och alla andra nätverkade saker i sin närmaste omgivning.
  • Den har en 2-vägs videokamera, och kan även lagra stillbilder i en egen databas på en server.
  • Armbandskommunikatorn har ett inbyggt positionssystem där föräldrarna kan se var barnet är. Den larmar automatiskt, t ex om Magnus lämnar skolområdet under skoltid, eller om han avviker från sin vanliga väg hem.
  • Alla uppgifter från Magnus skola och fritidsverksamhet förs trådlöst över till kommunikatorn, och kan sedan nås även av föräldrarna.
  • Magnus föräldrar är skilda, men båda har ständigt full insyn och kontaktmöjlighet med Magnus via hans kommunikator.

Ida, 18 år, arbetar på Ericsson

Ida sitter med i en grupp som utvecklar en ny generation armbandskommunikatorer. Hon arbetar 15 timmar per vecka på tider som gruppen själv bestämmer. De som bor i Stockholm träffas en gång i veckan, men resten av jobbet sköter hon på distans, då hon sitter framför sin dator och arbetar med alla i gruppen. Några av dom kommer från andra länder som USA, England, Spanien och Japan.

Just nu sitter hon och går igenom olika designförslag för armbandskommunikatorer som hon har tagit fram tillsammans med en seniordesigner på Ericsson. Hon ställer in sin bildskärm på 3D-läge och sätter på sig en tunn handske som kommunicerar trådlöst med datorn. Nu ser hon en tredimensionell bild av kommunikatorn som hon kan vrida och vända på, och känna efter hur den känns. Hon vill prova olika material i ytterhöljet som både ska vara tåligt och vara behagligt mot huden. En diskussion utbryter i gruppen när alla känner på de olika modellerna, och alla har olika åsikter om vad som är snyggt och praktiskt. Seniordesignern är tacksam för ungdomarnas insatser och utvecklar konstruktionen vidare.

Parallellt med sitt arbete bedriver Ida andra studier som inte är knutna till Ericsson. Hon går t ex på en lokal skola där hon studerar filosofi och religion några timmar i veckan tillsammans med andra från samma stad. Ida studerar även industridesign på distans, det sker i nätskola som drivs i samarbete mellan en svensk högskola och ett college i USA.

Fast just nu är Ida nog mest engagerad i att lära sig spanska och engelska, för att kunna samtala med de andra i sin arbetsgrupp. Hon hoppas få träffa de andra i verkligheten snart också, och då vill hon kunna deras språk. Hon lär sig språken på flera olika sätt för att få variation: I sin dator får hon upp simuleringar av vardagssituationer där hon ser och hör personer som drar in henne i konversationer.

Hon får stöd av sin virtuelle lärare i form av en ung kille som hon har designat själv och döpt till Guran. Hon byter ofta utseende och egenskaper på honom och kommer ibland på sig själv med att önska att hon kunde göra om sin pojkvän lika enkelt!Guran analyserar och finslipar hennes uttal och hjälper henne att bygga ut sitt ordförråd genom att föreslå ord som kan passa in i den situation som spelas upp. Ibland visar han vad ordet betyder genom att peka i omgivningen eller visa en bild. Han ger henne även korta skrivuppgifter som hon får rättade med hans personliga tips och kommentarer. Hon använder också sin armbandskommunikator till att lära sig språk. När som helst kan hon muntligen ställa en fråga till sin kommunikator.

T ex inne i en klädbutik kan hon lära sig vad olika klädplagg heter på engelska. Hon frågar “Vad heter långbyxor på engelska”. Upp kommer hennes virtuelle lärare Guran som säger “Långbyxor? Well, the British call them “trousers”, and the Americans say “pants”. Here’s a list of other clothing terms if you would like to learn more”.

På skärmen kommer sedan de olika engelska orden upp bredvid små bilder på olika plagg, så om Ida vill kan hon träna mera på olika sätt.Fast Ida tycker själv att hon lär sig mest språk genom hennes diskussioner med de utländska ungdomarna i Ericsson-gruppen. De hjälper henne att lära sig deras språk mot att hon hjälper dom att lära sig olika datorbaserade designverktyg, som hon kan bättre än dom. De tävlar med varandra om att skapa roliga uppgifter, och bygger tillsammans upp ordlistor, fraser och uttryck samt designövningar. De flesta av dessa uppgifter är kopplade till deras projekt, så de lär sig medan de utvecklar, och bygger samtidigt upp en kunskapsbank inom projektet.

Några i gruppen är från Japan, och när de inte kan göra sig förstådda på engelska tar de hjälp av det automatiska simultantolkningssystemet. Det kan översätta mellan svenska och japanska direkt när de samtalar, men på grund av tidsskillnaden är det oftast enklast att låta datorn automatöversätta deras skrivna email eller deras röstmeddelanden.I hennes personliga utvecklingsplan ingår att hon ska motionera och träna regelbundet. Hon kan själv välja mellan en rad olika sorters aktiviteter. Ida tycker om aerobics, som hon kör på det kommunala gymmet.

Hennes träningströja och träningsskor har inbyggda sensorer som mäter hennes puls och blodtryck under motionspassen. Kläderna och skorna kommunicerar med hennes hörsnäcka, i den hör hon musik och hennes personlige virtuelle tränare. Han uppmuntrar henne under träningen och meddelar hur hon ligger till jämfört med tidigare pass och ser till att hon når sina mål vad gäller syreupptagningsförmåga och styrka. Dessa värden skickas också till hennes personliga hälsoportfölj, där hon även får personliga kostråd.

De flesta kan själva i stor utsträckning välja hur mycket man arbetar. Den allmänna pensionsåldern är avskaffad, liksom semestrar och många av de allmänna helgdagarna. De flesta har sänkt sin årsarbetstid de senaste åren och många är dessutom ideellt engagerade, så gränsen mellan arbete och fritid är till stor del borta. Samhällets mål är att var och en ska bidra med sina speciella erfarenheter i livets olika faser, och att alla ska utveckla sig kontinuerligt, på villkor som varje individ styr över själv.Samhället stöder även den tekniska utvecklingen inom rösttyrning och talsyntes.

Nu kan de flesta informationssystem användas och styras utan att man behöver skriva eller läsa text. Systemen förstår talad svenska och ofta även andra språk, och man kan själv välja om man vill få ut informationen i text eller tal. De stora grupper som tidigare inte har använt datorer i någon större utsträckning på grund av språkproblem eller läs- och skrivsvårigheter, kan nu utnyttja nätverken fullt ut. En annan stor vinst är att man inte längre är lika beroende av tryckt information eller bildskärmar. Detta har också kraftigt förbättrat möjligheterna för alla funktionshindrade att delta aktivt i både samhällsdebatten och arbetslivet.

————- Slut ————–

Panelfrågor från hearingen:

Hur ska vi få folk att vilja dela med sig?

Henrik: Vi måste hjälpas åt att uppskatta varandras olikheter. “Du är OK. Du är värdefull” Om vi lyckas sprida känslan av att vi alla är unika, värdefulla individer underlättar det även för folk att ta mera ansvar. Arbeta även med incitament, ska bonussystem för de som delar med sig av sin kunskap.

Hur ska det betalas?

Henrik: Vi har ett växande behov av arbetskraft. Genom att flera unga kommer ut tidigare i arbeteslivet, och många med funktionshinder också kan medverka så får vi en större produktion och en tryggare bas för försörjningen av den växande andelen pensionärer.

Henrik Ahlén, september 2001

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *