Artiklar & visioner:

Här är ett urval av nya och gamla artiklar och visioner, skrivna för att informera och inspirera.
Några av de äldre speglar onekligen andan för tiden de skrevs, men bjuder också på förutsägelser som har slagit in sedan dess.

• Mera aha, mindre teknik! (om behovet av inspirerande scenarios i marknadsföringen)
• Lära för livet 2050 (framtidsvision om lärande)
• Guldlänken 2004 (vision om ett IT-inspirationscentrum för offentliga sektorn)
• Rädda Telemuseum! (upprop för att få fart på Stockholm)
• MMS, behövs det? (scenarios för när man kan använda MMS)
• Individen i lärsamhället (uppmärksammad hearing på Rosenbad av IT-kommissionen 2001)
• Det livslånga lärandet (debattartikel från 2001)
• Död åt Jante! Det visioneras för lite i Sverige (Ledare om behovet av visioner och satsningar inom IT, år 1999)
• Vänta inte på IT-samhället, kör igång det nu! (Debattartikel i Computer Sweden och Dagens IT 1998)

Hem

Mera aha, mindre teknik!

Debattartikel 2003-11-16

Apropå efterlysningen av nya kreativa tjänster för mobiltelefoni och bredband:

Det finns redan många mobila tjänster som inte används speciellt mycket, och bredbandsnäten går på tomgång. Skeptikerna säger att det beror på att tjänsterna är för krångliga, eller att användarna inte vill ha dom, ”det räcker med att kunna ringa och skicka mail”.
Självklart måste tjänsterna bli enklare att installera och använda, och lika självklart så finns det marknad för nya tjänster, (när TVn kom sa man att ingen skulle ha tid att titta på TV…).

Men är det egentligen inte nåt annat som man har missat? Vad som verkligen behövs är inspiration, riktad till både beställare och användare. De nya tjänsterna inom mobil telekom och bredband är i de flesta fall inte direkta utvecklingar av gamla tjänster. Det betyder att man inte kan marknadsföra dom enbart med hjälp av tekniska jämförelser som är lätta att förstå. Exempelvis när mobiltelefonerna kom, då uppfattade de flesta direkt att det var smidigt att kunna ringa trådlöst. Men det är betydligt svårare för de flesta att se hur man ska dra konkret nytta av nya tjänster som positionering, chat, video etc.
Alltså måste man i marknadsföringen sluta tala enbart om funktioner och tjänster med en massa facktermer, eller att t ex bara säga att man kan se den man ringer till.
Utgå istället från scenarios, dvs vanliga situationer som användarna kan känna igen sig i.

Exempel 1. PDA-marknaden går trögt. Men de säljs fortfarande bara med en massa tekniksnack. Jag fattar inte att man inte har visat för folk att en stor fördel med att ha sin kalender och adressbok i en PDA är att man har backuper.
Visualisera ett scenario: man tappar bort sin papperskalender, blir förtvivlad eftersom man har förlorat adresser och kalenderdata insamlade under flera år. Jämför med att man tappar sin PDA, skaffar en ny, laddar backupen och sedan är igång igen samma dag!

Exempel 2. Mobil mail och internet kan vara avstressande. Scenario: Mellan två möten på stan sätter man sig på ett trevligt fik och kollar mailen, får iväg snabba svar och går igenom webben för företaget man ska besöka.

Behovet av konkret inspiration är lika stort även för beställarna. Det finns ju många exempel på framgångsrik användning av nya funktioner, som t ex påminnelse-SMS inom vården, men dessa måste presenteras som anpassade scenarios för beställarna i andra branscher för att de ska kunna se hur de kan dra nytta av dom.

Så låt oss samla tekniker, reklamfolk och andra kreatörer i dynamiska grupper som utvecklar mängder av inspirerande scenarios. Det kommer att få fart på marknaden!

Henrik Ahlén

Hem

Lära för livet 2050

En kort vision om lärandet år 2050 (utvecklad från min tidigare hearing om lärandet, se nedan), skriven för en bok inom projektet Inspired2050 som kommer att kulminera med en stor utställning i Kulturhuset under designåret 2005. 100 personer inbjöds att skriva korta visioner om livet år 2050, boken kommer ut hösten 2003.

Ida Guzzarro är 17 år, född 2033 i Kiruna men bor numera i Stockholm. Som de flesta i Sverige har Ida gått i grundskolan fram till 15 års ålder. Sedan dess varvar hon studier med arbete. Just nu studerar hon industriell holodesign på ett amerikanskt nätcollege samt psykologi tillsammans med sin pojkvän i en lokal stadsdelsgrupp.

Ida arbetar i en ungdomsgrupp från Sverige, USA och Japan som utvecklar en ny "wrist com", armbandskommunikator. Hon arbetar 15 timmar i veckan och träffar de som bor i Stockholm ibland, men det mesta av jobbet sköter hon hemma framför sin dator. Dagens uppgift är att gå igenom olika designförslag tillsammans övriga i gruppen under ledning av Sarah, som är 45 år och seniordesigner på Sony Ericssons utvecklingsavdelning. Ida sitter framför sin tre-dimensionella holomonitor och sätter på sig en tunn taktilhandske som kommunicerar trådlöst med datorn. En 3D-bild av kommunikatorn kommer fram, och hon kan både känna känna på den, och vrida och vända den.

En livlig diskussion bryter ut i gruppen, deras huvuden svävar i luften runtom modellen. Alla har olika åsikter om vad som är snyggt och bra utifrån sina olika kulturer. De enas till slut om ett material som pulserar i olika färger beroende på bärarens sinnestillstånd. Handledaren Sarah uppskattar deras återkoppling och säger att dom ska få prototyper att testa på sina kamrater.

Ida tar farväl av sina arbetskompisar och säger till sin dator att påminna henne om att spåna med psykologigruppen om hur wristcoms kan underlätta folks sociala kontakter. Dags att träna engelska en stund innan hon ska ut och shoppa med en utbytesstudent. I datorn simulerar hon vardagssituationer där hon möter personer som drar in henne i konversationer. Hon får stöd av sin virtuelle lärare i form av en ung kille som hon har designat själv och döpt till Guran. Hon byter ofta utseende och egenskaper på Guran. Tänk om jag bara kunde göra om min pojkvän lika enkelt!, tänker hon och ler för sig själv.

"Nu vill jag shoppa kläder" säger hon till Guran och hamnar i en virtuell klädbutik. Hon ser sig själv omgiven av olika nya kläder och säger till Guran: "Jag vill prova en träningsoverall, vad heter det på engelska?" En träningsoverall kläs på henne och Guran svarar: "Nice track suit!" och håller upp en skylt med orden på. "Track suit" repeterar Ida, och Guran analyserar och korrigerar hennes uttal. Ida fortsätter att prova en rad olika plagg, och tränar samtidigt på dialogen i affären.

Henrik Ahlén

Hem

Guldlänken 2004 – en vision

En tanke om hur pristävlingen Guldlänken kan utvecklas till ett åretrunt-drivet "inspirationscentrum". Jag snabbskrev detta inför ett möte med IT- och demokratigruppen på Justitiedepartementet i december 2002.

Det är vår i luften, året är 2004. Årets jury för Guldlänken har just samlats för sitt första sammanträde. Guldlänkens ordförande hälsar välkommen och inleder mötet med en tillbakablick på det intensiva år som har gått:

”Det är med stor glädje som jag kan berätta att Guldlänken på sitt sjätte år nu har blivit en viktig och etablerad katalysator och inspiratör för den offentliga sektorns utveckling av sin kommunikation med medborgarna via Internet. Utvecklingen har varit dramatisk det senaste året så jag vill inleda med en lite resumé över vad som har hänt.”

”Guldlänken kom till 1999 och drevs ända fram till 2003 av några eldsjälar med mestadels ideellt arbete och mycket små resurser. Uppmärksamheten kring priset växte varje år. Från början var avsikten med priset enbart att lyfta fram föredömliga exempel inom den offentliga sektorns användning av Internet, men man upptäckte snart att det fanns ett stort behov av mera aktiv påverkan och inspiration. På grund av de knappa resurserna kunde man dock inte vidareutveckla alla de idéer som kom fram kring detta, och juryarbetet blev allt tyngre att organisera i takt med att antalet anmälningar stadigt ökade och komplexiteten växte i de lösningar som premierades.

I början av 2003 lyckades man dock introducera en helt ny webbplats som byggde på ”design för användbarhet”. ”Under sommaren 2003 togs så det avgörande steget när X och Y beslöt sig för att tillsammans skapa resurser för att lyfta arbetet med Guldlänken till en högre nivå och skapa ett centrum för inspiration, kompetensutbyte och samordning inom Internet-baserad medborgarkommunikation.”

”Jag fick som ordförande i uppdrag att bygga upp en kärna med tre personer på heltid, en webbredaktör och två projektledare. Runt dessa skapade vi sedan ett pulserande nätverk av idéutvecklare och verkställare som hjälper till att driva projekt och organisera workshops och seminarier. Under det senast halvåret har vi haft flera givande möten där vi till exempel har kopplat ihop politiker, webbansvariga, informatörer och kommunikationsexperter. Ur detta har en rad nya idéer till tjänster kommit fram, som vi nu för ut via vår webbplats.”

En jurymedlem faller in: ”Jag tycker det är särskilt roligt att vi fått så mycket uppmärksamhet i utlandet. Jag är med i arbetsgruppen som jobbar med EU-kontakter, och vi har visat upp Guldlänken i England, Tyskland, Frankrike, Danmark och Holland, och överallt där håller de nu på med att skapa egna inspirationscentra med vår hjälp. Vi håller på att ta fram en internationell mall för Guldlänken, och det börjar redan flöda av bra exempel på kreativa tjänster för den offentliga sektorn i vårt EU-nätverk.”

”Och jag kan berätta att vi snart får studiebesök av en delegation från Mexiko”, fortsätter ordföranden. ”De ligger ju väldigt långt framme inom användningen av Internet, och vi kan nog få till ett utbyte som är givande för oss båda. Men nu tänkte jag att vår webbredaktör skulle redogöra för utvecklingen för Guldlänkens webbplats?”

Webbredaktören: ”Vår utvecklingsgrupp för webben har jobbat hårt på sistone, och trafiken på vår webbplats ökar stadigt. Vi har nu över 5000 prenumeranter på vår mailinglista! Extra roligt är att även allmänheten börjar hitta till Guldlänken, det strömmar in förslag till nya tjänster, och många av dom kan vi vidarebefordra till olika myndigheter som vi tror kan ha nytta av dom.

Projektledaren: ”Vi har även fått uppskattning för vår satsning på att underlätta samordning av gränssnitt och funktioner. Exempelvis så har många kommuner och landsting sagt att de sparat stora pengar på att samarbeta med varandra via oss när det gäller utveckling av liknande funktioner. Nästa steg är att vi efter dansk förebild planerar att samla en mängd färdiga programverktyg i en gemensam databas, med källkodslicenser så att alla inom den offentliga sektorn kan återanvända dessa och slippa utveckla sånt som redan finns.”

”Just det, och nu ska vi börja gå igenom alla drygt 200 ansökningar till årets Guldlänkstävling”, säger ordföranden. ”Det ska bli spännande att se hur mycket kvaliteten har utvecklats det senaste året, jag har en känsla av att juryn får ett tufft jobba att nominera vinnarbidragen!”

Henrik Ahlén

PS. Denna vision är enbart avsedd som inspiration och underlag för diskussioner.
All eventuell likhet med nu levande människor är en oavsiktlig tillfällighet.

Hem

MMS, behövs det?

Debattartikel 2002-04-24
(dvs innan MMS lanserades, men det har ju forfarande inte hänt så mycket sedan dess...)

Det spekuleras nu om MMS, (den kommande möjligheten att skicka foton och ljud på samma sätt som dagens SMS), verkligen kommer att bli nån succé bland vanliga användare.
Det är alltid nyttigt med skepsis, framförallt om den får utvecklarna att försöka sätta sig in i folks verkliga behov och intressen. Historien är ju full av entusiastiskt lanserade tjänster som användarna antingen inte förstått vitsen med, eller som de snabbt förkastat som sämre än befintliga lösningar. Tänk bara på Teleguide, Cash-kortet, WAP…

MMS har onekligen en rad begränsningar. Små displayer i telefonerna, låg upplösning, ingen blixt till kameran etc. Men jag tror ändå att MMS snabbt kommer att bli oerhört populärt. Det handlar om tillgänglighet, en kamera finns sällan med i fickan till vardags, medan mobilen alltid finns tillgänglig. Vi är just nu lite osäkra på vad vi ska ha de nya möjligheterna till, eftersom vi hittills inte haft någon möjlighet att skicka foton till andra i samma stund som vi tar dom. Men innan SMS fanns kunde vi inte heller skicka text direkt till andra vart vi än befann oss.

Utvecklarna bakom GSM hade ingen tanke på att SMS-tekniken skulle bli nåt annat än en marginell textförmedlingstjänst. Inte ens teleoperatörerna drömde om att SMS skulle kunna bli en tjänst för massorna som genererar massor av intäkter.

Varför är då SMS så populärt? Jo, helt enkelt för att det är lätt att förstå sig på, enkelt och personligt. Vi gillar personlig kommunikation, och vi gillar när det går fort och är okomplicerat att använda. Just därför tror jag att MMS blir en framgång. Det kan beskrivas blixtsnabbt som "som SMS fast med bilder och ljud", det är (förhoppningsvis) nästan lika enkelt att använda och det är ännu mera personligt med foton och ljud än bara text.

Men behöver verkligen "vanliga människor" MMS? Tja, efter en kort stunds spånande för mig själv kom jag fram till flera typer av situationer där MMS skulle vara användbart:

"Här är stugan och en karta med vägbeskrivning, ha det så trevligt" (Från stugförmedlaren i fjällen)

"Vi har just fått in den här fina röda Passaten, kom gärna hit och provkör!" (Till bilspekulant som lagt in en sökprofil på röd Passat)

"Har ni en sån här propeller, jag vet inte vad den heter?" (Förfrågan från mobilen vid den grundstötta båten, till båtaffärens email)

"Vad tycker du om det här huset då?" (Husspekulant ute på visning, till partnern)

"Älskling, hur tycker du jag ser ut i den här jackan?" (Från provhytten)

"Så här glad blev jag när jag fick din present!" (Glatt jubel och glad bild)

"Kom ner till oss på badstranden, du hittar oss här vid vårt stora sandslott!"

"Kolla vilken stor fisk jag just fick upp! Vet du vad det är för sort?"

"Se här så mycket din pappa längtar efter dig! Lyssna när jag sjunger "ja må du leva", och skicka tillbaka en bild på dig!"

"Synd att du missade min födelsedag, så här såg tårtan ut iallafall!"

"Här är ett foto på mig inför vår blind date i kväll!"

Nyckelfaktorerna är här spontanitet, tillgänglighet var som helst, och personlighet, dvs sånt som oftast inte fungerar så bra med datorer. Notera att alla dessa exempel är privat kommunikation mellan folk som känner varandra, och att stora displayer inte är nödvändiga. Självfallet kommer det mängder med företagstjänster också. T ex bilförsäljare eller husmäklare som skickar ut foton på tänkbara objekt, eller stugförmedlare som skickar ut bild på den hyrda stugan plus en karta med vägbeskrivning.
Man kan också tänka sig att skicka bilder till affärer med förfrågningar i stil med:
"Har ni en sån här propeller, jag vet inte vad den heter?"

Kostnaden då? Allting nytt är ju dyrt i början, när mobiltelefoner kom kostade de 20.000 kr och alla sa att de bara var till för rika direktörer och aldrig skulle bli nåt för allmänheten. Internet-uppkoppling kostade mycket pengar bara för några år sedan, och SMS kostade 3 kr styck i början av förra året. MMS kommer troligen snabbt att bli tillräckligt billigt för många, operatörerna har ju ett stort behov av att få användare till flera nya tjänster, och den rörliga MMS-kostnaden för operatörerna är låg.

När många har kameramobiler ute på stan kommer det även att förändra nyhetsrapporteringen, på gott och ont. Det kommer t ex att strömma in bilder till media från olycksplatser, och tänk när en full kändis ramlar ut från krogtoan och halva kön utanför snabbt tar fram sina kameror och MMSar bilderna direkt till skvallerpressen!

Henrik Ahlén

Hem

Individen i Lärsamhället

Mitt anförande på en hearing på Rosenbad i sept 2001; ”Vision 2011: Informationssamhällets nya tjänster”, där jag inbjöds att teckan en önskebild av lärandet i Sverige år 2011. (Längden bestämdes av att det fick ta max 11 minuter att läsa upp!)

Tekniken möjliggör en större individualisering, vilket är nyckeln till motivation, som i sin tur är grunden för allt lärande.

År 2011 är kraven stora på ständigt förnyade kunskaper. Personlig utveckling, utbildning och lärande flödar genom alla aktiviteter i livet och är en naturlig del i de flesta tjänster och produkter. Det finns ett stort flöde av möjligheter till ständigt lärande och informationssökning, både i fysiska skolor med lärare, och genom virtuella kunskapsnätverk som ofta är globala. Fysiska lärare är fortsatt viktiga, men en stor del av det ökande lärandet sker direkt mellan medborgarna. Alla olika sorters kunskaper och färdigheter värderas, och alla uppmuntras att dela med sig av det man är bra på.

I Sverige satsar man hårt på att bygga upp en svensk offentlig upplysningstjänst och kvalitetsmärkning av kunskaper och information, detta har blivit en av samhällets viktigare uppgifter. Det finns många olika sorters märkningar av information och kunskaper i nätverken, från myndigheter, skolor och offentliga organisationer.

Man sätter stor vikt vid individens förmåga att sortera och värdera kunskap och information. Alla måste ständigt själva utveckla sina personliga informationsfilter. Samhället lägger därför ner stor kraft på att skapa objektiva, kvalitetsmärkta kunskapsbanker. Man skapar även många offentliga forum på nätet för medborgarnas information och diskussion.

En del av skolans verksamhet har förvandlats från undervisning till att bygga dessa kunskapsbanker och interaktiva lärsystem, och till att stödja elevernas arbete med att sortera och värdera den information som de behöver i sina lärandeprojekt.

År 2011 har alla i samhället, barn, ungdomar och vuxna en personlig utvecklingsplan på Internet. Där samlar man ständigt en rad uppgifter om sina intressen och mål. Alla, även barnen, har privata delar i utvecklingsplanen som inte någon annan kan komma åt, men det mesta är allmänna uppgifter om t ex studiemål och kompetensnivåer som föräldrar, lärare och chefer har tillgång till på olika sätt. Man uppmuntrar till personlig öppenhet.

Kopplad till utvecklingsplanen finns även en personlig hälsoportfölj för alla medborgare. Här kan man följa sin egen hälsoutveckling från vaggan till graven. Hälsoportföljens viktigaste uppgift är att motivera individen till att ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande. Den är även ett viktigt verktyg för vårdsektorn genom att den kan bidra både till individens lärande och vårdens kunskapsutveckling samtidigt som den ger stora rationaliseringsvinster.

År 2011 är skolan är integrerad i samhället och näringslivet på många olika sätt. 2/3 av alla ungdomar går ut i arbetslivet i 15-årsåldern, resten fortsätter med högre studier på heltid ytterligare några år. Alla går igenom någon form av samhällstjänst i unga år. Man har insett att tonåringar kan tillföra mycket till näringslivet och den offentliga sektorn, och värdesätter deras kompetens och kreativitet. Samtidigt inser man att de inte kan arbeta på samma villkor som vuxna.

Överhuvudtaget kännetecknas arbetslivet av en stor flexibilitet och betoning på ett ständigt och stimulerande lärande. Man arbetar på olika sätt beroende på om man är tonåring, ung utan familj, har familj med små barn, har familj med ungdomar, eller är äldre. Det är väldigt vanligt att man har flera olika deltidsarbeten, t ex ett inom industrin och ett inom den offentliga sektorn. Framförallt medelålders och äldre tycker om att känna att deras erfarenhet tas tillvara genom att de engageras som mentorer, och lärare inom näringslivet, skolan och inte minst inom den offentliga sektorn.

Magnus, 10 år, går i skolan
Magnus går i en liten skola i sitt bostadsområde. Förutom sina ordinarie lärare har han ofta kontakt med andra vuxna som hjälper till i olika projekt. Detta blev extra populärt sedan man införde allmän lärpoäng, dvs bonus som man får när man delar med sig av sin kompetens till skolan.

Magnus är ute i skogen med sin naturgrupp. De leds av en äldre man som tidigare varit ledare i fältbiologerna och nu vill hjälpa till att få barn intresserade av naturen genom att leda såna här utflykter. De ordinarie lärarna arbetar den här dagen själva i skolan med att gå igenom elevernas utvecklingsplaner, ge återkoppling och skapa nya uppgifter.

Magnus har just hittat en övergiven fågelunge på marken och kontaktar sin pappa via sin armbandskommunikator. Han tittar ner på kommunikatorn och säger ”Kontakta Pappa”. Hans far kommer upp på displayen och säger ”Hej Magnus, vad är det där för en fågel du har?” Magnus ber sin pappa att få ta hem fågelungen. Pappan kopplar in ledaren i samtalet och tillsammans bestämmer dom att Magnus ska ta hem fågeln och själv artbestämma den och lära sig hur den ska skötas, och redovisa det för gruppen nästa vecka. Uppgiften registreras i Magnus kompetensbank på skolnätet, där han också får några tips om hur och var han ska söka mera information om fågelskötsel. När han sedan hemifrån går in i sin kompetensbank kan han när som helst få hjälp av antingen sin virtuella lärare eller sin ordinarie lärare som vid behov kommenterar hans sätt att söka informationen och ger stöd.

Grunden för denna lärande kommunikation är hans armbandskommunikator:

• Det är en flexibel, personlig liten dator på armen som kan kommunicera trådlöst, både med Internet och alla andra nätverkade saker i sin närmaste omgivning.
• Den har en 2-vägs videokamera, och kan även lagra stillbilder i en egen databas på en server.
• Armbandskommunikatorn har ett inbyggt positionssystem där föräldrarna kan se var barnet är. Den larmar automatiskt, t ex om Magnus lämnar skolområdet under skoltid, eller om han avviker från sin vanliga väg hem.
• Alla uppgifter från Magnus skola och fritidsverksamhet förs trådlöst över till kommunikatorn, och kan sedan nås även av föräldrarna.
• Magnus föräldrar är skilda, men båda har ständigt full insyn och kontaktmöjlighet med Magnus via hans kommunikator.

Ida, 18 år som arbetar på Ericsson
Ida sitter med i en grupp som utvecklar en ny generation armbandskommunikatorer. Hon arbetar 15 timmar per vecka på tider som gruppen själv bestämmer. De som bor i Stockholm träffas en gång i veckan, men resten av jobbet sköter hon på distans, då hon sitter framför sin dator och arbetar med alla i gruppen. Några av dom kommer från andra länder som USA, England, Spanien och Japan.

Just nu sitter hon och går igenom olika designförslag för armbandskommunikatorer som hon har tagit fram tillsammans med en seniordesigner på Ericsson. Hon ställer in sin bildskärm på 3D-läge och sätter på sig en tunn handske som kommunicerar trådlöst med datorn. Nu ser hon en tredimensionell bild av kommunikatorn som hon kan vrida och vända på, och känna efter hur den känns. Hon vill prova olika material i ytterhöljet som både ska vara tåligt och vara behagligt mot huden. En diskussion utbryter i gruppen när alla känner på de olika modellerna, och alla har olika åsikter om vad som är snyggt och praktiskt. Seniordesignern är tacksam för ungdomarnas insatser och utvecklar konstruktionen vidare.

Parallellt med sitt arbete bedriver Ida andra studier som inte är knutna till Ericsson. Hon går t ex på en lokal skola där hon studerar filosofi och religion några timmar i veckan tillsammans med andra från samma stad. Ida studerar även industridesign på distans, det sker i nätskola som drivs i samarbete mellan en svensk högskola och ett college i USA.

Fast just nu är Ida nog mest engagerad i att lära sig spanska och engelska, för att kunna samtala med de andra i sin arbetsgrupp. Hon hoppas få träffa de andra i verkligheten snart också, och då vill hon kunna deras språk. Hon lär sig språken på flera olika sätt för att få variation:

I sin dator får hon upp simuleringar av vardagssituationer där hon ser och hör personer som drar in henne i konversationer. Hon får stöd av sin virtuelle lärare i form av en ung kille som hon har designat själv och döpt till Guran. Hon byter ofta utseende och egenskaper på honom och kommer ibland på sig själv med att önska att hon kunde göra om sin pojkvän lika enkelt!

Guran analyserar och finslipar hennes uttal och hjälper henne att bygga ut sitt ordförråd genom att föreslå ord som kan passa in i den situation som spelas upp. Ibland visar han vad ordet betyder genom att peka i omgivningen eller visa en bild.

Han ger henne även korta skrivuppgifter som hon får rättade med hans personliga tips och kommentarer. Hon använder också sin armbandskommunikator till att lära sig språk. När som helst kan hon muntligen ställa en fråga till sin kommunikator.

T ex inne i en klädbutik kan hon lära sig vad olika klädplagg heter på engelska. Hon frågar ”Vad heter långbyxor på engelska”. Upp kommer hennes virtuelle lärare Guran som säger ”Långbyxor? Well, the British call them ”trousers”, and the Americans say ”pants”. Here’s a list of other clothing terms if you would like to learn more” På skärmen kommer sedan de olika engelska orden upp bredvid små bilder på olika plagg, så om Ida vill kan hon träna mera på olika sätt.

Fast Ida tycker själv att hon lär sig mest språk genom hennes diskussioner med de utländska ungdomarna i Ericsson-gruppen. De hjälper henne att lära sig deras språk mot att hon hjälper dom att lära sig olika datorbaserade designverktyg, som hon kan bättre än dom. De tävlar med varandra om att skapa roliga uppgifter, och bygger tillsammans upp ordlistor, fraser och uttryck samt designövningar. De flesta av dessa uppgifter är kopplade till deras projekt, så de lär sig medan de utvecklar, och bygger samtidigt upp en kunskapsbank inom projektet.

Några i gruppen är från Japan, och när de inte kan göra sig förstådda på engelska tar de hjälp av det automatiska simultantolkningssystemet. Det kan översätta mellan svenska och japanska direkt när de samtalar, men på grund av tidsskillnaden är det oftast enklast att låta datorn automatöversätta deras skrivna email eller deras röstmeddelanden.

I hennes personliga utvecklingsplan ingår att hon ska motionera och träna regelbundet, Hon kan själv välja mellan en rad olika sorters aktiviteter. Ida tycker om aerobics, som hon kör på det kommunala gymmet. Hennes träningströja och träningsskor har inbyggda sensorer som mäter hennes puls och blodtryck under motionspassen. Kläderna och skorna kommunicerar med hennes hörsnäcka, i den hör hon musik och hennes personlige virtuelle tränare. Han uppmuntrar henne under träningen och meddelar hur hon ligger till jämfört med tidigare pass och ser till att hon når sina mål vad gäller syreupptagningsförmåga och styrka. Dessa värden skickas också till hennes personliga hälsoportfölj, där hon även får personliga kostråd.

De flesta kan själva i stor utsträckning välja hur mycket man arbetar. Den allmänna pensionsåldern är avskaffad, liksom semestrar och många av de allmänna helgdagarna. De flesta har sänkt sin årsarbetstid de senaste åren och många är dessutom ideellt engagerade, så gränsen mellan arbete och fritid är till stor del borta. Samhällets mål är att var och en ska bidra med sina speciella erfarenheter i livets olika faser, och att alla ska utveckla sig kontinuerligt, på villkor som varje individ styr över själv.

Samhället stöder även den tekniska utvecklingen inom rösttyrning och talsyntes. Nu kan de flesta informationssystem användas och styras utan att man behöver skriva eller läsa text. Systemen förstår talad svenska och ofta även andra språk, och man kan själv välja om man vill få ut informationen i text eller tal.

De stora grupper som tidigare inte har använt datorer i någon större utsträckning på grund av språkproblem eller läs- och skrivsvårigheter, kan nu utnyttja nätverken fullt ut. En annan stor vinst är att man inte längre är lika beroende av tryckt information eller bildskärmar. Detta har också kraftigt förbättrat möjligheterna för alla funktionshindrade att delta aktivt i både samhällsdebatten och arbetslivet.

------------- Slut --------------

Panelfrågor från hearingen:

Hur ska vi få folk att vilja dela med sig?
Henrik: Vi måste hjälpas åt att uppskatta varandras olikheter. "Du är OK. Du är värdefull" Om vi lyckas sprida känslan av att vi alla är unika, värdefulla individer underlättar det även för folk att ta mera ansvar. Arbeta även med incitament, ska bonussystem för de som delar med sig av sin kunskap.

Hur ska det betalas?
Henrik: Vi har ett växande behov av arbetskraft. Genom att flera unga kommer ut tidigare i arbeteslivet, och många med funktionshinder också kan medverka så får vi en större produktion och en tryggare bas för försörjningen av den växande andelen pensionärer.

Henrik Ahlén

Hem

Det livslånga lärandet

En debattartikel jag skrev 2001 för tidskriften Åsikten, utgiven av Perfect Match

Utvecklingen i samhället och näringslivet präglas till skillnad från akademin av individualism, flexibilitet och förändring. Högskolorna kommer alltid att behövas för att ge en akademisk bas och stå för grundforskning. Men det är hög tid att tänka nytt och kraftig bredda antalet utbildningsformer, och våga tänka i nya banor. En allt större del av befolkningen pensioneras och ska försörjas av de yrkesverksamma, då måste vi hitta lösningar för att flera ska kunna arbeta längre tid, och då måste också utbildningsmöjligheterna bli mycket flexiblare.

Idag går studenterna ut från högskolorna efter 15 års skolgång, illa förberedda för ett ständigt föränderligt näringsliv. Många är dessutom skoltrötta, skolan har inte förmått anpassa sig till deras sätt att lära sig eftersom den fortfarande bygger på medeltida grundmetoder, trots all forskning som visar att det finns många fler sätt att lära sig än att lyssna och lära av en lärare/skolbok. Alla yrken kräver numera kontinuerlig fortbildning, och det blir också allt vanligare att man byter karriär och sadlar om till helt andra branscher. "E-learning" har hypats fram som en lösning på alla dessa problem, men i praktiken har det mest visat sig vara "bok på burk", dvs den gamla pluggskolan fast distribuerad via Internet. Men helt klart kommer utvecklade former av nätbaserat lärande vara nyckeln till det ständigt lärande samhället.

Vad kan vi i Sverige göra för att ta ledningen inom denna nödvändiga utveckling? Här kommer några förslag:

Bygg upp en svensk offentlig upplysningstjänst och kvalitetsmärkning av kunskaper och information, detta blir en av samhällets viktigare uppgifter. Det behövs många olika sorters märkningar av information och kunskaper i nätverken, från myndigheter, skolor och offentliga organisationer.

Sätt stort värde på individens förmåga att sortera och värdera kunskaper och floden av information. Alla måste ständigt själva utveckla sina personliga informationsfilter. Samhället måste skapa objektiva, kvalitetsmärkta kunskapsbanker och offentliga forum på nätet för medborgarnas information och diskussion.

Förvandla en del av skolans verksamhet från undervisning till att bygga dessa kunskapsbanker och interaktiva lärsystem, och till att stödja elevernas arbete med att sortera och värdera den information som de behöver i sina lärandeprojekt.

Integrera skolan i samhället och näringslivet. Vad händer t ex om vi låter ungdomar gå ut i arbetslivet redan i 15-årsåldern, och sedan varvar arbete med utbildning resten av livet? Skulle Ericsson ha lika fyrkantiga mobiltelefoner om de hade hundratals tonåringar anställda? Inse tonåringars kreativitet, och utveckla nya anställningsformer som passar dem, med ständigt, livslångt lärande inbyggt! Arbetslivet måste kännetecknas av en stor flexibilitet och betoning på ett ständigt och stimulerande lärande. Man arbetar ju helst på olika sätt beroende på om man är tonåring, ung utan familj, har familj med små barn, har familj med ungdomar, eller är äldre.

Ta tillvara de äldres erfarenhet genom att de engageras som mentorer inom näringslivet, skolan och inte minst inom den offentliga sektorn. Ett nyckelbegrepp för det livslånga lärandet som kommer att bli mycket stort är "akut lärande". Dvs möjligheten att lära sig något snabbt oberoende av tid, plats och rum. Det finns idag inga bra exempel på detta, det mesta handlar hittills mera om tillgång till information.

En förutsättning för att det akuta lärandet ska fungera i stor skala är att man löser två grundproblem:
1. Hur uppmuntra folk att dela med sig av sina kunskaper? Man vill att alla ska hjälpa varandra, och helst ska kunnandet flyttas över i kunskapsdatabaser så att flera kan få tillgång till det (humankapital -> strukturkapital). Men varför ska den enskilde ge bort sina värdefulla kunskaper? Vi måste utveckla löne- och befordringssystemen, och ändra våra attityder, det ska värdesättas att man sprider sina kunskaper till andra.
2. Hur samla in "tyst kunskap"? Det finns ett enormt behov av att hitta metodik för att rationellt kunna samla in och distribuera s k "tyst kunskap", dvs kunnande som bygger på erfarenhet och ofta är svårt att dokumentera. T ex stålverksarbetaren som ser temperaturen på smältan på några grader när, eller seniorsköterskan som känner på sig hur oväntade komplikationer hos en patient ska behandlas.

Den stora skaran 40-talister går snart i pension, tänk om vi kunde spara ner deras tysta kunnande i flexibla kunskapsdatabaser!

En bra grund för framtiden är om vi alla följer Gandhis råd: "Live as if you were to die tomorrow. Learn as if you were to live forever."

Henrik Ahlén

Hem

Död åt Jante!
Det visioneras för lite i Sverige!

En ledare jag skrev som ordförande i branschorganisationen Promise, augusti 1999.

"IT smöjmedel i ekonomin", "Huggsexa om Framtidsfabriken" ropar rubrikerna i pressen. Men frånsett börsyran och några djärva entreprenörer är svenskarna fortfarande ett klagande folk med drag av mindervärdeskomplex. Inget svenskt kan väl vara bra, vi är för små, sälj eller flytta utomlands!

Begreppet "Made in Sweden" stod en gång för avancerad teknik och god kvalitet till högt pris, nu marknadsför man svenska ingenjörer genom att framhäva deras låga löner! Men det har faktiskt vuxit fram en rad nya snabbväxande företag som slår internationellt, framförallt inom IT-sektorn, men de möts med oförstående eller avundsjuka i hemlandet Sverige. Svenska forskare utvecklar t ex datakommunikationslösningar i världsklass, men det är svårt att hitta kapital och testprojekt i Sverige, så utländska storföretag får oftast skörda frukterna.

Ett fåtal vågar sticka ut hakan och trotsa Jante-lagen. Jonas Birgersson på Framtidsfabriken är ett exempel, han visionerar om bredband till folket och gör ett viktigt insats för att inspirera näringsliv och politiker att anpassa sig till den nya nätverksekonomin.. Den som gjort mest väsen av sig är Johan Staël von Holstein, grundare till Icon Medialab. Väsen ses ju inte med blida ögon i Sverige så han har ofta ignorerats eller hånats för sina uttalanden. Men om man bortser från hans ibland onyanserade sågningar av folk och företeelser så finner man en katalysator-personlighet som Sverige skulle behöva flera av. Inte för att han har grundat ett företag i en helt ny bransch som på tre år vuxit till 500 personer med kontor i flera länder, utan för att han har inspirerat andra svenska företagsledare att börja säga det ingen vågat förut: vi ska bli störst, bäst, ledande etc.Alla konkurrenter, media och politiker som hånade hans prognoser för 1-2 år sedan sitter nu och begrundar hur Icon, Razorfish, Framtidsfabriken m fl nu nått miljardvärderingar.

Varför tar inte fler upp debatten? I Veckans Affärer fanns i våras en stor intervju med Johan där han kläckte en idé för att vända den negativa trenden med utflyttning av svenska storföretag etc. Han visionerade om att bygga en stor park för nyföretagande i Frihamnen i Stockholm. Där skulle 20 000 få bo gratis mot att de blev testpersoner för hi-techföretagens utveckling av produkter och tjänster för nästa sekel, som t ex Ericssons hemnätverk och Electrolux Internet-kylskåp. En unik idé som definitivt skulle sätta Sverige på världskartan som föregångsland inom samhällsutvecklingen! Men ingen reaktion har synts till i medierna, är det verkligen ingen som har nån åsikt om denna idé?

Media, företag och politiker: vakna! Vi kan faktiskt styra oss själva in på rätt spår till framtiden, här och nu! Det finns ett närliggande intressant projekt som har några liknelser med Frihamnsidén. I Norge har man fattat betydelsen av visioner och satsar på att bygga om den nedlagda flygplatsen Fornebu utanför Oslo till ett nytt statusfyllt IT-center. 15 000 arbetsplatser och 5 000 bostäder ska finnas där inom några år, och näringslivet satsar pengarna medan staten står för mark och byggnader. Norrmännen har alltså insett att oljan sinar och att informationsteknik är en tillväxtnäring. Fortfarande sitter alltså Jante-lagen som ett strypkoppel på företagsutvecklingen i Sverige. Det sjuder av kreativitet och produktivitet, men alltför många politiker och storföretagsledare kan inte slita sig från sitt invanda industritänkade från 50- och 60-talet, där stordrift, kollektivisering och produktkvalitet var det enda som gällde.

Sverige har haft ett visst försprång inom IT hittills, bl a tack vare den framsynta satsningen på personaldatorer. Men nu är det hög tid att börja dra ordentlig nytta av det och satsa stort både på visioner och konkreta projekt, och avskaffa Jantelagen en gång för alla! De senaste åren har det kommit fram flera bra mindre IT-satsningar från både små och stora företag samt från myndigheterna.

Men det behövs nu även några riktigt stora katalysatorprojekt som skapar uppmärksamhet i omvärlden och även hjälper svenskarna att bli av med sina mindervärdeskomplex. Våga visionera!

Henrik Ahlén

Hem

Vänta inte på IT-samhället, kör igång det nu!

Debattartikel införd i tidskrifterna Computer Sweden och Dagens IT 1998.

"Sverige ska bli en ledande nation inom IT". Många politiker börjar nu se IT som ett sätt att öka landets konkurrenskraft. Men man pratar fortfarande mestadels om framtiden och mer sällan om vad som kan göras redan idag. En undersökning gjord av Arbetslivsinstitutet visar dessutom att Sverige har ett stort antal snabbväxande producenter inom nya medier, men att bara 11% av uppdragen kommer från den offentliga sektorn.

Visst finns det många viktiga IT-frågor att satsa på för den närmaste framtiden, som t ex billiga höghastighetsförbindelser via Internet över hela Sverige. Men redan med den infrastruktur som finns idag kan oerhört mycket göras för att ta till vara den sprudlande kreativitet som finns bland svenska producenter av interaktiva medier, och utnyttja den för att ge medborgarna en bättre service inom den offentliga sektorn.

Skolan är ett viktigt område där man redan satsat stort på datorer. Använd dem nu till mycket mer än undervisning!

- Skapa personliga hemsidor för alla skolbarn, med namn och epostadress till alla lärare, provresultat, kommentarer från lärarna mm. Lösenord gör att bara lärare, eleven och föräldrarna kommer åt informationen.

- Låt eleverna själva publicera sin klasstidning på Internet. Alla föräldrar klagar på sina barn att de inte berättar vad som händer i skolan. Här kan de följa klassens aktiviteter, samtidigt som barnen tränar på att informera, skapa texter och bilder, nyckelkunskaper i arbetslivet.

- Vid enskilda ärenden skickar läraren epost till föräldrarna. Om de inte har epost används postens ebrev-tjänst, dvs ett vanligt brev skrivs ut automatiskt och postas. Då kan läraren skriva epost på valfri tid och ändå nå samtliga elever, vilket sparar mycket tid jämfört med att ringa.

- Ovanstående är även en bra lösning för all de familjer som har far och mor på olika adresser. Idag blir det ofta bara den ene som får pappersinformationen från skolan.

- Lägg ut gamla prov för träning hemma, så även föräldrar får se dem. - Matsedeln i skolan och dagis, föräldrarna prenumerar på just sina barns matsedlar.

- Kalender över aktuell skolas lov, studiedagar etc. Men alla de som inte har nån dator hemma, ska de stängas ute från samhällets service? Självklart inte, tvärtom så frigörs resurser till dem! Målsättningen bör ju inte vara att datorisera kontakterna med medborgarna på ett sätt som upplevs som mekaniskt och opersonligt. Istället ska det göras så att det effektiviserar merparten av alla rutinärenden, och man frigör då samtidigt handläggarnas resurser så att när man verkligen behöver personlig hjälp så får man det!

Hur ofta har man inte svurit över de långa väntetiderna i telefonväxlarna till myndigheter, polis, sjukvård etc? Låt medborgarna göra sina rutinärenden själva så minskar belastningen avsevärt! Bankerna var först med att inse att kunderna gärna gör deras rutinjobb själva, förutsatt att de får göra det hemma och på tider som passar dem bäst. Detta utnyttjar hundratusentals svenskar redan idag. Personalen kan då användas för de mera kvalificerade uppgifterna. Detta bör även leda till mera stimulerande arbetsuppgifter för många.

Arbetsförmedlingen är ett föredömligigt exempel på detta, deras webbplats (www.amv.se) tillhör Sveriges mest besökta och utnyttjas för tusentals rutinärenden dagligen som tidigare handlades manuellt. Tjänstemän som slipper svara i telefon så ofta kan hantera flera ärenden som kräver koncentration.

Men handikappade då? Hemsidor kan göras tillgängliga för majoriteten av alla med funktionshinder med enkla och billiga metoder, om man gör det redan från början. Exempelvis kan synskadade ta emot epost med hjälp av talsyntes, (datorn läser upp texten). All samhällsinformation bör vara föredömliga exempel på detta. Flera idéer som kan genomföras redan idag inom den offentliga sektorn:

- Alla tjänstemän och politiker bör kunna kommunicera via epost, och diarier läggs ut så att man kan följa sitt ärende hos myndigheten. Samma sak här, man måste registrera att man har epost och få ett eget lösenord, övriga får automatiskt utskrivna ebrev via posten.

- De flesta register kan läggas ut på Internet, med skydd för personlig integritet. Om man t ex har fått sin bil eller cykel stulen vore det väl smidigt att istället för att behöva ringa runt till polisstationer etc, själv kolla i polisens databaser om den finns nånstans med hjälp av serienumret, eller själv registera den som stulen så att den kan återfinnas lättare? Det skulle ju även vara ett värdefullt verktyg för pantbanker och försäkringsbolag mot häleri, liksom för den enskilde som vill kolla att något som är till salu inte är stulet.

- Kollektivtrafiken: tidtabeller, driftstörningsrapporter etc. Man bör kunna prenumerera på informationen, så att man t ex får epost hem på morgonen om det är några störningar på den busslinje man brukar ta. Det kan även skickas som textmeddelande på mobiltelelefonen, eller med en datorröst som ringer upp per telefon.

- Lägg ut trafikövervakningskamerorna på Internet så att man kan se rusningstrafiken innan man åker till arbetet. Man bör kunna skräddarsy denna tjänst så att man bara får upp de vägar som man trafikerar.

- Alla abonnenter hos Telia får en egen hemsida där de kan kolla vad telefonräkningen är uppe i för ögonblicket, och de kan beställa alla tjänster med lättbegripliga formulär istället för krångliga knapptryckningar på telefonen. - El/vattenräkningar: låt abonnenten följa sin egen förbrukning via Internet. De som inte har mätare som går att fjärravläsa skriver in mätarställningen själv på Internet och man undviker på så sätt all pappershantering och får mera exakta räkningar på köpet.

- Ansökningar om barnomsorg, hyresbostäder etc, samt fortlöpande besked om köplats etc kan göras direkt på Internet.

- Enligt uppgift lär bortåt 50% av alla som söker bostadsbidrag inte vara berättigade, vilket skapar mycket onödigt arbete för handläggarna. Om det fanns lättanvända och självförklarande formulär på Internet så skulle man själv direkt kunna se om man är berättigad eller inte, innnan man skickar in sin ansökan.

- En del Stadsdelsnämnder har redan hemsidor, men de är enkla broschyrer. Utnyttja möjligheterna med diskussionsgrupper för medborgarna, enkäter, livesändningar av möten etc. Lokal demokrati engagerar mest!

Det finns redan några myndigheter som föregår med goda exempel. På Riksskatteverkets hemsida (www.rsv.se) kan man beställa personbevis, blankettter och broschyrer samt räkna ut sin skatt. Riksdagen (www.riksdagen.se) har också en prydlig webbplats där man kan läsa alla beslut som tagits, följa debatterna och lära sig mycket om verksamheten. Jämför dessa webbplatser med skräckexemplet polisen (www.police.se) som bara är en rörig broschyr.

Det räcker dock inte att skapa nya tjänster, de måste marknadsföras också. Se till att informera om tjänsterna i alla kontakter med medborgarna, och öka antalet fritt tillgängliga datorer i t ex kommunhusen, hos polisen och posten. Se bara hur populära datorerna på biblioteken har blivit!

Inget av dessa förslag kräver någon ny och oprövad teknik. Tack vare den framsynta satsningen på obeskattade personalköp av datorer är Sverige snart världens persondatortätaste land, och det finns över 600 svenska produktionsbolag inom nya medier. Även samhället bör redan nu dra nytta av detta för att kunna erbjuda bättre och billigare service till folket!

Henrik Ahlén

Hem